Här har vi en tid som jag kan känna ibland att jag saknar. Liv, Danne och jag på bilden. Simon som har tagit den. Den är från när vi bestämde oss för att vandra uppför brantaste backen i Måttsundsbacken. Varför vi gjorde det vet jag inte. Vi var väl uttråkade antar jag, haha.

 

Det här är från tiden då jag bodde i Haparanda. Vi var ett gäng som hängde hela tiden. Mer eller mindre varje dag blev det. Askul hade vi tillsammans! Hittade på en massa galna upptåg. Vi bodde ju alla själva uppe i Haparanda. Ingen familj fanns på plats och vi bodde i en liten stad, där det enda som fanns att göra var att hänga på skolan mer eller mindre. Och att busa runt. Det gjorde vi massor! Man blev som tvingad till att hitta på en massa saker för att inte bli allt för uttråkad. Vi blev som en egen liten familj. Jag bodde själv, Liv bodde själv och Simon och Danne var rumskompisar, så vi hängde mycket vi fyra.

 

På den här bilden så hade vi som sagt bestämt oss för att klättra upp för brantaste backen i Måttsundsbacken. Det gjorde vi också och det tog ett bra tag kan jag ju säga. Säkert 1h upp. Mörkt var det och Danne sprang omkring och gömde sig allt eftersom vi var påväg upp, så var ju lite spännande också. Ljusen i bakgrunden är Luleåstad. Att se Luleåstad uppifrån och i mörker var rätt häftigt. Alla ljus som lyste upp. Vackert! Största anledningen till att vi var i Luleå var för att jag helt enkelt fyllde år. Min familj ville fira mig, så jag och Liv var där. Jag och Liv sov hos mina föräldrar och grabbarna var hos Simons föräldrar (Simon kommer också från Luleå). Sedan sågs vi på kvällen och hängde. Nä, jag saknar den här tiden. Vi hade störtkul tillsammans, och jag skulle gärna ha en sådan här kväll igen. Helt klart!