Smash into you.
Lycka. Sorg. Kärlek. Många känslor i mitt sinne nu. En nära person till mig kämpar för allt vad hon är värd och vi andra försöker stötta så gott det går trots all sorg. Samtidigt så är jag så fruktansvärt lycklig. Så lycklig att det nästan känns fel att vara så lycklig.
VARNING: Nu blir det rätt så cheesy!
Jag är så kär så att jag inte vet var jag ska ta vägen.. En underbar person har korsat min väg. En riktig tjuv. Han har stulit mitt hjärta och vägrar att lämna tillbaka det.. En mörk skönhet som betyder väldigt mycket för mig. Jag har länge tänkt på vad jag egentligen känner för honom. För Kim. Men jag kan inte sätta ord på det.. Det går inte?! Hur ska man kunna säga till någon vad man känner, hur mycket man älskar någon, om man inte ens vet om det finns ord för det? Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar Kim. Jag brukar kunna uttrycka mig med musik, men den här gången kan jag inte ens det.. Det är så sjukt.. Så jag säger det så gott jag kan, även fast dom där tre små orden som egentligen är väldigt stora, inte kan beskriva riktigt hur mycket jag älskar honom.. Och hur han kunde falla för lilla mig har jag helt ärligt svårt att förstå. Jag vet att det är lätt att bara skriva det och så, men jag menar det faktiskt. Kim är sjukt snygg, underbar, snäll, bäst i hela världen och jag älskar honom. Jag är kär i honom. Hur kunde han falla för mig egentligen? Han är för bra för att vara sann, och jag trodde aldrig att jag skulle träffa någon som han.
Han var här i lägenheten i förra veckan. Det var den bästa veckan någonsin. Tyvärr så gick den alldeles för fort och han är nu hemma i Norrköping. Det är över 132 mil mellan oss.. Men vi kämpar på. Det jobbigaste var nog när jag skulle skjutsa han till flygplatsen och sedan såg honom gå ifrån mig. Jag grät före vi for. Jag kramade om honom och kysste honom innan han gick för att gå ombord på planet. Sen gick jag ut därifrån och försökte hålla mig stark för att inte visa hur ledsen jag var över att vi skulle skiljas åt. I bilen brast det. Tårarna bara rann men allt kändes bättre när jag fick ett sms med texten "jag älskar dig!" från just Kim. Det är så sjukt hur fort allt har gått och hur mycket man kan älska någon. Kärleken gör fruktansvärt ont. Men den är underbar också. Jag får ju trots allt både se och höra honom varje dag. Även om jag inte kan krama om honom eller så. Men det spelar ingen roll. Allt kommer lösa sig. Det gör det alltid.


