Hej på er och gott nytt år!

 

Var ett tag sedan jag bloggade, men mycket har hänt och jag har helt enkelt varken haft tid eller ork för att skriva ner mina tankar.

 

Sist jag skrev så berättade jag att jag och min älskade sambo Kim, var påväg att bli bostadslösa. Att vi dessutom hade en liten på G gjorde ju inte saken bättre. Nu kan jag berätta att vi har fått tag i en lägenhet, efter panik, ångest och stress. En tvåa mitt inne i centrum bor vi nu i, så vi har ett underbart läge med nära till allt. Här har vi bott sen i mitten på november. Så blev inget med att fostra ett barn mitt ute på gatan (haha, överdriver lagomt mycket nu).

 

Nästa grej då. Blir bara större och större för varje dag som går. Har inte en enda tröja som passar mig nu. Alla är för små. Även mammabyxorna börjar bli lite små, då dom vill på att glida ner (fett jobbigt). Men förhoppningsvis så är det inte så länge kvar nu. Eller förhoppningsvis är fel ord, för det ÄR inte långt kvar. Beräknad födelse är den 30e januari. Alltså om exakt 21 dagar. Går in i vecka 38 imorgon. Så vilken dag som helst skulle bebis kunna komma. Riktigt spännande är det, samtidigt som det är lite läskigt. Man vet ju som inte exakta datumet på när "den" kommer, så man kan som inte riktigt förbereda sig. Även om vi har gjort färdigt det mesta. Spjällsängen är uppsatt sedan flera veckor tillbaka. Satte upp den i början på december. Skötbordet ska vi montera idag och babyskyddet står och bara väntar på att bli använd. Det mesta är tvättat och även småprylar som salvor, blöjor osv är införskaffat så börjar kännas som att vi är väl förberedda nu. Även om jag tror att man aldrig riktigt kan bli det.

 

För övrigt så är det nog ingen som tror att bebis tänker stanna inne i magen till den 30e. Min käre mor tror att hen kommer ut den 15e. Kim tror den 17e och jag har gissat på 25e. Inte ens vår barnmorska tror att bebis tänker stanna därinne så pass länge. Så få se då. Men även om hen bestämmer sig för att komma lite sent så är vi glada ändå. Huvudsaken är att bebis kommer ut frisk och välmående! Trots att jag gärna ser att den bestämmer sig för att komma ut snart. Nästan så jag skulle säga att hen gärna får komma ut nu. Börjar bli redigt less på den här graviditeten. Känner mig som en stor valross som inte ens kan komma ur soffan själv. Orörlig, stor och hormoner som far omkring som något jag vet inte vad.. Så ja, jag längtar efter "att få tillbaka min kropp".

 

Annars är allting bara fint. Ska försöka få klart bebisboken (eller ja, med klart menar jag få klart det som går att fylla i. Kan ju inte direkt fylla i vad som hände den dagen då bebis föddes eller vilken hårfärg/ögonfärg som barnet har. Eller ens namnet på den, då vi inte vet könet) innan bebis bestämmer sig för att komma, så lite bråttom med det börjar det ju bli. Men allt löser sig! Det har det gjort hittills!