Livet är bra orättvist ibland. 115,5 mil. Så långt är det mellan mig och mannen jag älskar. Jag vet att min blogg har börjat handla mer och mer om hur mycket jag saknar Kim, men när man har distansförhållande och inte ens får träffa varandra varje månad tycker jag att man har rätt att klaga lite grann. Och ni som säger att jag inte har den rätten, ni vet inte vad ni pratar om.. Distansförhållande är mycket svårare än vad man kan tänka sig. Jag trodde att det skulle vara ungefär som att fortfarande vara singel fast utan allt flirtande och sånt.. SÅ FEL!

 

Jag har inte träffat Kim på nästan 7 veckor. För att vara exakt är det 47 dagar sedan jag såg honom in real life. Jag har sett honom när vi har skypat och jag har hört hans röst när vi har pratat i telefon. Men det är inte samma sak.

 

Det var tänkt att jag äntligen, äntligen, äntligen skulle få träffa min älskade pojkvän den 1 december. Men idag när jag kollade flyg så visade det sig att inget flyg gick då.. Så vi beslutade att han skulle komma den 30 november istället. Allt var frid och fröjd i några timmar tills vi fick reda på att han måste fråga efter vikariat på Bauhaus.. Ett vikariat som skulle ha varit under decembermånad.. Det innebär att jag alltså får vänta mer än en månad till.. Istället för 2 veckor så får jag alltså vänta i ca 6 veckor till.. Om han nu får vikariat vill säga..

 

Jag försöker vara stark, men ibland så brister det. Det brister totalt. Idag är en sådan dag. Jag är så jävla kär i Kim.. Jag vet inte hur länge till jag orkar vara ifrån honom.. Den som sa att kärlek är en underbar sak har ingen aning om vad jag och Kim går igenom. Vi har det underbart tillsammans ja, men när vi är ifrån varandra känns det som att mitt hjärta ska gå i tusen bitar.

 

Distansförhållande är svårt. Men de goda nyheterna är väl att han tänker göra allt han kan för att få vara med mig här uppe. Han har sökt jobb på Ikea och blivit kallad på arbetsintervju, så förhoppningsvis så löser allt sig i alla fall. Jag behöver honom för att må bra.. Finns ingen i hela världen som gör mig lika lycklig som Kim. Därför så är allt jobbigt ändå värt det, för jag vet att vi kommer få vara med varandra snart igen!