Hej allesammans! 

 

Wow, över ett år sedan jag sist bloggade och shit så mycket som har hänt i mitt liv sedan senast. Jag har haft en enorm blogglust ett tag nu, men tiden har som inte funnits till. Jag antar att det blir så när man är ensamstående förälder. Japp, ni läste rätt. Ensamstående förälder.. Kim och jag har valt att gå skilda vägar. Kärleken fanns inte längre där så vi kände båda två att det var dags att gå vidare till nästa kapitel i livet. Två år och nio månader var vi tillsammans men nu är det alltså slut. Det tog slut i början på maj och efter en otroligt tuff sommar samt höst med tårar, ångest, stress och ilska så kan jag äntligen säga att jag är rätt lycklig ändå. Jag har träffat en ny kille som har fått bli en del utav mitt och Lukas liv. Okej, mest mitt liv då jag inte vill blanda in Lukas för mycket ifall att något skulle hända så att det tar slut mellan oss också. Men vi är i alla fall lyckliga som har honom! 

 

Vad har mer hänt sen senast då? 

En himla massa har hänt. Jag och Lukas har lämnat den trånga tvåan i centrum och flyttat in i en betydligt mer rymlig trea. Där har vi fått en rumskompis, Evelina, vilket är kul. Eve och jag står varandra så pass nära och har stått så pass nära varandra även innan flytten att det kändes rätt naturligt ändå. Lukas älskar dessutom "Nina" som han kallar henne så det är ju riktigt bra! 

 

Nästa grej som har hänt är att jag förra hösten (2015) började plugga igen. Pluggar numera till förskollärare på LTU. En utbildning som är helt rätt för mig. Känner mig så himla hemma inom förskolans värld! Jag är nu inne på min tredje termin och har två år kvar av utbildningen, sen är det bara att köra gärnet. Men just nu är det plattan i mattan som gäller för att dels klara skolan, men även för att kunna balansera familjeliv och barnskrik. Visst är det tufft, det är det absolut, men det är värt det alla dagar i veckan då jag har världens mest underbara son! 

 

Lukas har för övrigt hunnit fylla ett år nu. Han är till och med snart två. Vart tar tiden vägen egentligen?! Men hans utveckling får jag ta i nästa inlägg. Han har vuxit massor kan jag ju dock meddela. Helt otroligt hur någon som var så liten kan ha blivit så stor att han nu springer omkring, skrattar, säger vissa ord och bara busar runt. Utvecklingen är otrolig!